inget
vem är felet, egentligen?
är det mig det är fel på, är det så illa?
varför så jävla svag, jag önskar verkligen att jag sa någonting i tisdags. jag önskar det.
bara gav igen för att hon sårar mig så. hon är vuxen, men för 111:e gången så har jag förstått att vuxna är lika barnsliga som vilken annan tonåring som helst.
jag hoppas verkligen inte det är sant, det som hon sa.
att jag skulle vara dålig för micke. det är jag väl inte? eller på sätt och vis.
men så som hon sa det.. =/ att allt vad jag innebär var dåligt, så lät det och så kändes det.
herregud. att vissa saker ska vara så jobbiga. att människor ska vara så jobbiga.
kändes helt underbart att prata med sandra idag, verkligen. hon förstår juh.
och åh, förlåt micke för att jag inte orkar. Tack för att du ställer upp och stöttar.
Andra hade ju säkert inte följt med ut mitt i natten. =/
Och för allt i världen, för allt verkligen. alla gånger jag har klagat på mamma och pappa.
de är verkligen bäst. vilken tur jag har. och vilken tur alla mina vänner har.
som får komma hem till mamma och pappa som är så gästvänliga och underbara.
tyvärr finns inte det överallt. dom tankarna. men det jag sa till sandra. det stämmer.
hon kommer aldrig få sätta sin fot i mitt hus, hon kommer aldrig ens få komma nära våra barn.
hon kommer aldrig någonsin att få prata med dom eller något liknande. jag hatar henne.
hur kan man vara så elak? så jävla rå? speciellt mot honom och sätta honom i en sådan sits.
att det är han som behöver framstå som elak. jag minns gången hemma hos tim.
när jag bara grät och grät över hennes beteende då. det har ju inte blivit bättre.
hon hatar verkligen mig, mer än vad jag hatar henne. jag har faktiskt gett henne hur många chanser som helst i tankarna men hon ger mig inte en enda tillbaka. usch för henne
hon är verkligen hemsk. usch usch usch usch. fan också. att det ska vara så svårt.
hur kommer det bli nu då? har hon förstört. 2 dagar mindre i veckan är ju hur mycket mindre som helst. =/ vad ska jag göra då? varenda gång jag har varit med micke efter hans träningar. jag vet ju hur rastlös jag blir när jag bara sitter hemma utan honom. visst jag kan ta tiden till att plugga. men åh, hon kommer lyckas.
om hon vill få bort mig så kommer hon lyckas. hon har redan lyckats.
för jag tänker aldrig mer låta en människa köra över mig sådär igen. jag hatar det!!
fan också, att jag inte bara ställde mig och lyssnade, så att hon såg. att jag inte bara gick fram och smällde till henne. att jag inte gick upp och pratade med honom, frågade om han höll med. att jag inte var bättre kompis med hennes son, det kanske hade hjälpt.
att allt ska vara så förbannat svårt, jag hatar henne, jag hatar henne. jävla fitta!
micke är verkligen mitt allt, ta inte bort honom ifrån mig. du anar inte.
jag skulle sakna honom och jag tror att han skulle sakna mig precis lika mycket.
jag tror inte att jag är så dålig som du beskriver det. jag tror inte att jag är så hemsk.
jag vågar inte ens fråga mamma och pappa. vad gör jag för fel?
herregud. varför kan man inte vara öppen för andra människor. varför varför varför.
varför ska man vara så jävla sur och asocial. varför kan inte bara vara trevlig och bry sig.
varför ska jag hälsa på dig när du ändå hatar mig? varför ska jag ens försöka vara bra.
åh, jag avskyr dig så jävla mycket. DET VÄRSTA, det är inte att jag är dålig för micke.
DET VÄRSTA är att jag tar åt mig och att du sårar mig. dessutom gör du det svårt för andra.
speciellt för micke och honom. och din son också. shit, jävla idiot. din sjuka djävul.
jag saknar bosse så enormt mycket. vill du komma hit imorgon? kan du imorgon?
jag skulle bli jätteglad. jag måste vara hemma i helgen. jag tycker så synd om dig för dawid.
vill verkligen att det ska bli bra. åh, du anar inte. jag saknar dig gumman. <3
ingen är som du, och när vi satt där hos dawid efter att ha badat i hans bubbel.
så såg jag hur ledsen du var, och det du sa, du visste ju redan då. jag förstår bara inte hur,
jag förstår inte heller varför han inte vill, du dög ju nyss.. =/ åh, jag vill verkligen att du ska må bäst, att allt ska vara som det var för bara någon vecka sedan. att allt ska vara bra!
jag vill inte att du ska vara ledsen. jag älskar dig, hoppas du vet det prinsessan. <3<3
sandra <3<3<3 sandra sandra sandra.. allt vi har upplevt. ibland önskar jag att vi var där på väg till klippan igen. våra flumkort. när vi pussades och hade oss. haha. shit, vem var jag då?
jag vet inte vartifrån jag hade fått den sidan.. har för mig att jag var blyg. men aja =/=/
du är en grym bästa kompis. så jävla underbar. kändes skönt att prata med dig där i badkaret. eller a i badrummet =/ .. förlåt än en gång... skäms så grymt mycket. och jag är glad att du inte bara tog emot.. att du faktiskt pratade med mig som att jag inte bara var förlåten och att det var glömt. så trodde jag faktiskt att du skulle reagera. men du sa ju vad du kände. och det visste jag inte ens om.
du höll ju samtalet uppe, och sa inte bara att det var lugnt. det gjorde du ju iofs också.
men jag antar att det var svårt och jag är glad att du berättade hur du hade känt den kvällen och allt vad som hände i dina ögon. känns verkligen som att vi börjar hitta tillbaka till varandra. fast så har det ju känts ett tag. att vi ligger på samma nivå hela tiden.
så känns det just nu. men ändå är det så mycket bättre och mer än vad det var efter allt jobbigt som jag utsatte våran vänskap för i början.
jag har aldrig varit så rädd som jag var när vi krockade med moppen. jag vet inte om jag hade orkat leva utan dig sandra. jag vet inte det. det var verkligen en hemsk film. och den återkommer så jävla ofta. du betyder hur mycket som helst. och du får mig verkligen att känna mig omtyckt av dig. som att jag betyder något för dig också. att jag är viktig.
hur kunde du bli så gammal? känns verkligen som att du har vuxit ifrån mig. att du är mycket klokare, bättre, smartare, finare, roligare.. allt. men det känns inte dåligt.
du vet när vi satt och spela kort i somras ute på altanen.. och jag sa att jag hade tänkt börja tjaffsa om hur högen skulle ligga.. och att jag stoppade mig själv.. jag känner fortfarande att jag är på den nivån att ibland börja tjaffsa om småsaker, medan du har tagit hur många kliv som helst uppåt. jag har inte märkt att du varit ens i närheten av den barnsligheten på 1 år. du var inte hemsk innan, även fall det låter så. men förr kunde vi tjaffsa.. även fall jag kanske alltid var mer så kunde du ändå vara delaktig. men jag vet inte vad som har hänt. du är verkligen annorlunda. vet inte vad som förändrade dig. men jag älskar dig bara mer och mer för varje dag som går. jag tror aldrig du har berättat så mycket känslor för mig i hela ditt liv som du har gjort den senaste tiden. känns bara som att du har öppnat dig själv 100 ggr mer för mig. du är fantastik, helt jävla underbar. och jag är så ledsen för att jag gjorde som jag gjorde mot dig när jag blev tillsammans med micke.
ändå vet du att jag inte ångrar mig, du hade så rätt med lina. du hade verkligen det.
att ja gvar så blind och inte insåg det själv. kärleken kan verkligen få en att sumpa allt annat. och jag är världens lyckligaste som än har dig kvar. att du jämt finns där.
precis som en bästa kompis ska. alltid, jag vet att jag kan komma till dig.
vad som än händer så vet jag det. och även fall du inte säger det så får du mig att känna det.
förlåt om jag tar dig förgivet. men du vet att jag ställer upp för dig också, så gott jag kan.
jag skulle kunna göra vad som helst för dig. det som är viktigt för dig är viktigt för mig också.
men samtidigt känns det nästan som att vi umgicks mer den här sommaren än vad vi gjorde sommaren då jag lärde känna dig. för vi sprang runt på tävlingarna tillsammans även i år:)
träffades även fall det inte var tävlingar och det gör vi nu på vintern också.. <3
jag älskar dig gumman, du kommer alltid ha den där speciella platsen i mitt hjärta <3 !
tack för samtalet imorse.. <3<3
jag älskar michael, vad som än händer.
sandra, sandra och micke kommer alltid att vara viktigast i mitt liv.
och så klart min familj <3
är det mig det är fel på, är det så illa?
varför så jävla svag, jag önskar verkligen att jag sa någonting i tisdags. jag önskar det.
bara gav igen för att hon sårar mig så. hon är vuxen, men för 111:e gången så har jag förstått att vuxna är lika barnsliga som vilken annan tonåring som helst.
jag hoppas verkligen inte det är sant, det som hon sa.
att jag skulle vara dålig för micke. det är jag väl inte? eller på sätt och vis.
men så som hon sa det.. =/ att allt vad jag innebär var dåligt, så lät det och så kändes det.
herregud. att vissa saker ska vara så jobbiga. att människor ska vara så jobbiga.
kändes helt underbart att prata med sandra idag, verkligen. hon förstår juh.
och åh, förlåt micke för att jag inte orkar. Tack för att du ställer upp och stöttar.
Andra hade ju säkert inte följt med ut mitt i natten. =/
Och för allt i världen, för allt verkligen. alla gånger jag har klagat på mamma och pappa.
de är verkligen bäst. vilken tur jag har. och vilken tur alla mina vänner har.
som får komma hem till mamma och pappa som är så gästvänliga och underbara.
tyvärr finns inte det överallt. dom tankarna. men det jag sa till sandra. det stämmer.
hon kommer aldrig få sätta sin fot i mitt hus, hon kommer aldrig ens få komma nära våra barn.
hon kommer aldrig någonsin att få prata med dom eller något liknande. jag hatar henne.
hur kan man vara så elak? så jävla rå? speciellt mot honom och sätta honom i en sådan sits.
att det är han som behöver framstå som elak. jag minns gången hemma hos tim.
när jag bara grät och grät över hennes beteende då. det har ju inte blivit bättre.
hon hatar verkligen mig, mer än vad jag hatar henne. jag har faktiskt gett henne hur många chanser som helst i tankarna men hon ger mig inte en enda tillbaka. usch för henne
hon är verkligen hemsk. usch usch usch usch. fan också. att det ska vara så svårt.
hur kommer det bli nu då? har hon förstört. 2 dagar mindre i veckan är ju hur mycket mindre som helst. =/ vad ska jag göra då? varenda gång jag har varit med micke efter hans träningar. jag vet ju hur rastlös jag blir när jag bara sitter hemma utan honom. visst jag kan ta tiden till att plugga. men åh, hon kommer lyckas.
om hon vill få bort mig så kommer hon lyckas. hon har redan lyckats.
för jag tänker aldrig mer låta en människa köra över mig sådär igen. jag hatar det!!
fan också, att jag inte bara ställde mig och lyssnade, så att hon såg. att jag inte bara gick fram och smällde till henne. att jag inte gick upp och pratade med honom, frågade om han höll med. att jag inte var bättre kompis med hennes son, det kanske hade hjälpt.
att allt ska vara så förbannat svårt, jag hatar henne, jag hatar henne. jävla fitta!
micke är verkligen mitt allt, ta inte bort honom ifrån mig. du anar inte.
jag skulle sakna honom och jag tror att han skulle sakna mig precis lika mycket.
jag tror inte att jag är så dålig som du beskriver det. jag tror inte att jag är så hemsk.
jag vågar inte ens fråga mamma och pappa. vad gör jag för fel?
herregud. varför kan man inte vara öppen för andra människor. varför varför varför.
varför ska man vara så jävla sur och asocial. varför kan inte bara vara trevlig och bry sig.
varför ska jag hälsa på dig när du ändå hatar mig? varför ska jag ens försöka vara bra.
åh, jag avskyr dig så jävla mycket. DET VÄRSTA, det är inte att jag är dålig för micke.
DET VÄRSTA är att jag tar åt mig och att du sårar mig. dessutom gör du det svårt för andra.
speciellt för micke och honom. och din son också. shit, jävla idiot. din sjuka djävul.
jag saknar bosse så enormt mycket. vill du komma hit imorgon? kan du imorgon?
jag skulle bli jätteglad. jag måste vara hemma i helgen. jag tycker så synd om dig för dawid.
vill verkligen att det ska bli bra. åh, du anar inte. jag saknar dig gumman. <3
ingen är som du, och när vi satt där hos dawid efter att ha badat i hans bubbel.
så såg jag hur ledsen du var, och det du sa, du visste ju redan då. jag förstår bara inte hur,
jag förstår inte heller varför han inte vill, du dög ju nyss.. =/ åh, jag vill verkligen att du ska må bäst, att allt ska vara som det var för bara någon vecka sedan. att allt ska vara bra!
jag vill inte att du ska vara ledsen. jag älskar dig, hoppas du vet det prinsessan. <3<3
sandra <3<3<3 sandra sandra sandra.. allt vi har upplevt. ibland önskar jag att vi var där på väg till klippan igen. våra flumkort. när vi pussades och hade oss. haha. shit, vem var jag då?
jag vet inte vartifrån jag hade fått den sidan.. har för mig att jag var blyg. men aja =/=/
du är en grym bästa kompis. så jävla underbar. kändes skönt att prata med dig där i badkaret. eller a i badrummet =/ .. förlåt än en gång... skäms så grymt mycket. och jag är glad att du inte bara tog emot.. att du faktiskt pratade med mig som att jag inte bara var förlåten och att det var glömt. så trodde jag faktiskt att du skulle reagera. men du sa ju vad du kände. och det visste jag inte ens om.
du höll ju samtalet uppe, och sa inte bara att det var lugnt. det gjorde du ju iofs också.
men jag antar att det var svårt och jag är glad att du berättade hur du hade känt den kvällen och allt vad som hände i dina ögon. känns verkligen som att vi börjar hitta tillbaka till varandra. fast så har det ju känts ett tag. att vi ligger på samma nivå hela tiden.
så känns det just nu. men ändå är det så mycket bättre och mer än vad det var efter allt jobbigt som jag utsatte våran vänskap för i början.
jag har aldrig varit så rädd som jag var när vi krockade med moppen. jag vet inte om jag hade orkat leva utan dig sandra. jag vet inte det. det var verkligen en hemsk film. och den återkommer så jävla ofta. du betyder hur mycket som helst. och du får mig verkligen att känna mig omtyckt av dig. som att jag betyder något för dig också. att jag är viktig.
hur kunde du bli så gammal? känns verkligen som att du har vuxit ifrån mig. att du är mycket klokare, bättre, smartare, finare, roligare.. allt. men det känns inte dåligt.
du vet när vi satt och spela kort i somras ute på altanen.. och jag sa att jag hade tänkt börja tjaffsa om hur högen skulle ligga.. och att jag stoppade mig själv.. jag känner fortfarande att jag är på den nivån att ibland börja tjaffsa om småsaker, medan du har tagit hur många kliv som helst uppåt. jag har inte märkt att du varit ens i närheten av den barnsligheten på 1 år. du var inte hemsk innan, även fall det låter så. men förr kunde vi tjaffsa.. även fall jag kanske alltid var mer så kunde du ändå vara delaktig. men jag vet inte vad som har hänt. du är verkligen annorlunda. vet inte vad som förändrade dig. men jag älskar dig bara mer och mer för varje dag som går. jag tror aldrig du har berättat så mycket känslor för mig i hela ditt liv som du har gjort den senaste tiden. känns bara som att du har öppnat dig själv 100 ggr mer för mig. du är fantastik, helt jävla underbar. och jag är så ledsen för att jag gjorde som jag gjorde mot dig när jag blev tillsammans med micke.
ändå vet du att jag inte ångrar mig, du hade så rätt med lina. du hade verkligen det.
att ja gvar så blind och inte insåg det själv. kärleken kan verkligen få en att sumpa allt annat. och jag är världens lyckligaste som än har dig kvar. att du jämt finns där.
precis som en bästa kompis ska. alltid, jag vet att jag kan komma till dig.
vad som än händer så vet jag det. och även fall du inte säger det så får du mig att känna det.
förlåt om jag tar dig förgivet. men du vet att jag ställer upp för dig också, så gott jag kan.
jag skulle kunna göra vad som helst för dig. det som är viktigt för dig är viktigt för mig också.
men samtidigt känns det nästan som att vi umgicks mer den här sommaren än vad vi gjorde sommaren då jag lärde känna dig. för vi sprang runt på tävlingarna tillsammans även i år:)
träffades även fall det inte var tävlingar och det gör vi nu på vintern också.. <3
jag älskar dig gumman, du kommer alltid ha den där speciella platsen i mitt hjärta <3 !
tack för samtalet imorse.. <3<3
jag älskar michael, vad som än händer.
sandra, sandra och micke kommer alltid att vara viktigast i mitt liv.
och så klart min familj <3